Städarhunden
Jag har velat nästan på stå att Sture är rumsren... det är han inte.
Imorse när min sambo gick upp, så morgonkissade han Sture som vanligt. Jag själv ligger och grisar vidare vanligtvis. Men idag så ringde Pelles mobil så jag svarade och sedan var det kört. Jag klev upp när jag märkte att ena näsborren var helt igensatt och slemmig i halsen.
Så med en busig överlycklig liten kille runt benen över att både matte och husse var uppe så gjorde jag te och ett försök att kunna andas ordentligt igen.
Med Oliwers täcke la jag mig på soffan och så småningom en lugn Sture som kunde tänka sig att sova en sväng till. Dock trillade han ner från soffan ett par gånger klanten :)
När jag insåg att jag var tvungen att gå upp och ta en kissrunda, så skrattade jag gott åt valpen att han tyckte att det var kallt. Men jag var inte helt nöjd över att han inte kissade.
Senare när jag bäddade sängen insåg jag direkt varför: Han hade ju haft en egen kiss och bajsrunda på sovrumsgolvet. Förmodligen när jag sov....jaja.
Igår hade vi tvättdag. Väldigt lätt att sortera tvätten med valphjälp när han tycker att mina svart trosor passar bättre bland all röd och rosa tvätt och ett par rosa strumpor passar i den vita högen. Så blir något missfärgat, har iaf jag någon att skylla på ;)
Mitt jobb kallade och Pelle tog över och Sture fick lära sig att sitta själv i buren uppe i lägenheten. Det hade gått jättebra. Mycket bus och uppmuntran när han släpptes ut varje gång.
Som jag skrivit innan, har jag varit en hemska matte när vi ska åka bil. Hur tänkte jag undrar Sture när jag sätter in honom i en bur i något som låter och rör på sig.
Men det är rätt okej nu....eller ja, mer än okej nu när dammsugaren kommit in i mitt liv.
Jag hittade Sture på hyllplanet som finns under vårat soffbord när jag dammsugit alla rum utan vardagsrummet. Vilken hemsk sak! :)
Vi gjorde premiär att gå runt hela huset och det mina vänner, var lite konstigt. Det kom 3 personer samtidigt och ingen fick Sture hälsa på. Sedan fanns en bil parkerad med två andra hundar som skällde högljudt åt monstret Sture. Det var en udda och lustig känsla tyckte killen.
Nu ligger han utslagen i mitt knä med mottot: - Matte jag tänker aldrig lämna din famn igen!
Han ger så himla mycket kärlek denna guldklimpen ♥
Sitta på mattes axel efter en mardröm kan vara tryggt
Han sov hela natten
Pelle gick ut och morgonkissade honom och sedan så stoppade han ner Sture hos mig igen och vi sov 2.5 timmar till.
Jag är sååååå nöjd :)
Lite bilder
Sture är en helt otrolig liten kille. Trygg, tuff och tokig.
Han blir mer och mer hemmavan här för varje timme och mer knäpp. Om jag står i köket och lagra mat, har han inget emot att ligga ensam i soffan. Faktiskt så gillar han att ligga för sig själv, gillar inte alls är det blir för varmt eller när man stör honom.
Idag så fick han gå lite i koppel och han tycker att det är rätt okej. Innan har halsbandet varit ett väldigt stort störmoment för lillkillen.
Jag har bara satt på det när vi varit ute och kissat. Försökte gömma mig ibland för att få lite uppmärksamhet, men halsbandet vann över mig.
Det kommer bli mycket träning där jag måste lära mig hur jag ska "lura" honom att han gör allt för sin egen skull. Jag måste förtjäna att han väljer att komma till mig.
Så snart ska jag börja ta med lite gottigott att ha när han kommer till mig.
Det elakaste jag kan välja att göra emot honom (enligt Sture själv) är att åka bil i dagsljus eller när han måste sitta i buren. Då är det enormt synd om honom!
Men övning ger färdighet :) Han kommer vänja sig snart!
Vi har haft besök i kväll, så det har varit mycket mys och bus. Sture älskar det såklart, men jag har en slagen själte här i soffan :)
Första natten och Sture ville hellre busa än sova
Sedan rätt som det var la han sig på sin dyna och va redo för att sova :)
Hört att det är olagligt att vara såhär söt och charmig...har inte ni?
Och man blir trött av att åka bil och sedan hälsa på moster Laila.
Och så försöker man sova upp på soffkuddarna precis som storasyrran Zebran. Lite mer träning på det kanske?
Första natten
Kan nog inte vara nöjdare och vi har precis samma personlighet. Det är en mini me i hundform. Min sambo kan inte annat än hålla med.
Han gråter bara när han åker bil, det är rätt otäckt. Vi somnade på soffan tillsammans igår när chocken för både han och mig lagt sig efter att nu är det vi. Ett team.
Så när jag nattkissade honom och tänkte att nu sover vi hela natten så hoppades jag nog en aningen för mycket.
Vid två väcks jag av ett par gäddtänder i mitt gäddhäng. Jaha, upp och kissa. En mycket pigg Sture följde med upp och tanken på att sova var väl inte prio 1. Lite mat i magen och åter till sängen.. märker att han är orolig och inser: Det är bajstajm.
Så upp och ut i vardagsrummet. Där han busar runt med sig själv och attakerar sin älsklingfilt och försöker spöa upp den rejält, tills han inte kan hålla sig längre. Jag plockar upp hans lilla hög och Sture busar vidare.
För att sedan placera sig på dynan för att sova.
Jag tittade misstroget på honom och sa: - Du tror väl inte att du ska få sova här själv.
Så sov vi en runda till. Då vaknade jag av att någon ropar:
- Aj aj aj aj aj..AJ!
Jag vaknar undrar vad Sture gör med min stakars sambo och vart är Sture?
Han ligger jämte mig och jag petar på Pelle och frågar om Sture bet honom
- Nej en orm! Två gånger!
Smartisen Pelle böjer sig över mig för att kolla på Sture som blir överlycklig att han också finns i sängen. Så jahapp upp och kissa honom igen (eller det straffet fick Pelle mohahaha!)
Sedan vaknade jag vid halv åtta av min mellankille låg i sin säng och grät. Så petade på Pelle så han gick till Oliwer och kollade läget. Han stannade där för att inte väcka minstingen.
Jag kunde inte somna om så jag tog en väldigt lycklig Sture under armen, som blev ännu lyckligare av att se Pelle och Oliwer i sängen. Och han gav Olli tusen morgonpussar innan vi tog morgonkisset.
Han morrade nyss åt Pelle när han kom hem i mössa och jacka, ja nästan skällde. Han skulle inte komma hit och tro något :) Men det var som bortglömt när Pelle frågade vad han höll på med. Då insåg han vem den långa konstiga mannen var.
Han ger många skratt och ja, det är som att ha småbarn :)
I morgon
Japp jag är nervös, jag undrar hur detta ska gå.
Men det är helt rätt det jag gör
En väntan
Jag blev totalt förälska i dessa tjejer och tänk att i lilla Sallys mage trängdes det 6 små valpar, 5 killar och 1 tjej.
Några dagar efter vårat besök så var valparna redo för att entra världen.
Där bland alla små guldklimpar fanns vår Sture, tanken var att vi skulle ha en Hjördis från början.
Nästa gång tänker jag, då blir det en Hjördis...men nu, nu är det en helt otrolig liten Sture som blir min första egna hund.
Det kommer nog bli många skratt bland hela familjen och säkerligen tårar när inte allt går som jag vill.
Sture hämtar vi om 4 dagar och personerna han kommer att få leva ihop med är:
Jag eller ja, Hanna som jag heter. En restaurangchef på ett litet fint hotell. Med en vilja och envishet av stål. Självständig med lite för mycket skinn på näsan ibland. Men en riktig nallebjörn när jag vill. Vill vara alla till lags och försöker få alla att trivas och må bra. Detta blir min första egna hund efter 5års väntan att kunna göra det. Det har alltid funnits hund i familjen och jag har varit extramatte åt två guldklimpar genom åren.
Sedan har vi min knasiga sambo Pelle. En förvirrad man med det största hjärtat någonsin. Han är nog rätt nervös inför vår lilla valp, då han vet att jag kommer sätta upp regler.
Oliwer är vår, än så länge minsta medlem. Pelles lilla son på 6år. Han har glimten i ögat och kommer ofta med massa roliga citat. Han har inte en aning om att vi ska hämta hem Sture på fredag. Det kommer bli väldigt kul att se hans ansiktisuttryck när han inser vad vi ska göra i lilla Dala.
Hänger ni med nu?
