En väntan

Det är konstigt att det är 8 veckor sedan vi begav oss till lilla Dala för att hälsa på en Höggravid Sally, en intensiv Selma och sjukt söt Zebran för att se om Dansk svensken var något för mig (oss)
Jag blev totalt förälska i dessa tjejer och tänk att i lilla Sallys mage trängdes det 6 små valpar, 5 killar och 1 tjej.
Några dagar efter vårat besök så var valparna redo för att entra världen.
Där bland alla små guldklimpar fanns vår Sture, tanken var att vi skulle ha en Hjördis från början. 
Nästa gång tänker jag, då blir det en Hjördis...men nu, nu är det en helt otrolig liten Sture som blir min första egna hund. 
Det kommer nog bli många skratt bland hela familjen och säkerligen tårar när inte allt går som jag vill.

Sture hämtar vi om 4 dagar och personerna han kommer att få leva ihop med är:

Jag eller ja, Hanna som jag heter. En restaurangchef på ett litet fint hotell. Med en vilja och envishet av stål. Självständig med lite för mycket skinn på näsan ibland. Men en riktig nallebjörn när jag vill. Vill vara alla till lags och försöker få alla att trivas och må bra. Detta blir min första egna hund efter 5års väntan att kunna göra det. Det har alltid funnits hund i familjen och jag har varit extramatte åt två guldklimpar genom åren.

Sedan har vi min knasiga sambo Pelle. En förvirrad man med det största hjärtat någonsin. Han är nog rätt nervös inför vår lilla valp, då han vet att jag kommer sätta upp regler.

Oliwer är vår, än så länge minsta medlem. Pelles lilla son på 6år. Han har glimten i ögat och kommer ofta med massa roliga citat. Han har inte en aning om att vi ska hämta hem Sture på fredag. Det kommer bli väldigt kul att se hans ansiktisuttryck när han inser vad vi ska göra i lilla Dala.

Hänger ni med nu?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0