Första natten
Jaha igår hämtade vi hem en guldklimp. Lilla Sture och jag inser att jag kommer att ha att göra. För mer trygg och självständigvalp får man nog leta efter.
Kan nog inte vara nöjdare och vi har precis samma personlighet. Det är en mini me i hundform. Min sambo kan inte annat än hålla med.
Han gråter bara när han åker bil, det är rätt otäckt. Vi somnade på soffan tillsammans igår när chocken för både han och mig lagt sig efter att nu är det vi. Ett team.
Så när jag nattkissade honom och tänkte att nu sover vi hela natten så hoppades jag nog en aningen för mycket.
Vid två väcks jag av ett par gäddtänder i mitt gäddhäng. Jaha, upp och kissa. En mycket pigg Sture följde med upp och tanken på att sova var väl inte prio 1. Lite mat i magen och åter till sängen.. märker att han är orolig och inser: Det är bajstajm.
Så upp och ut i vardagsrummet. Där han busar runt med sig själv och attakerar sin älsklingfilt och försöker spöa upp den rejält, tills han inte kan hålla sig längre. Jag plockar upp hans lilla hög och Sture busar vidare.
För att sedan placera sig på dynan för att sova.
Jag tittade misstroget på honom och sa: - Du tror väl inte att du ska få sova här själv.
Så sov vi en runda till. Då vaknade jag av att någon ropar:
- Aj aj aj aj aj..AJ!
Jag vaknar undrar vad Sture gör med min stakars sambo och vart är Sture?
Han ligger jämte mig och jag petar på Pelle och frågar om Sture bet honom
- Nej en orm! Två gånger!
Smartisen Pelle böjer sig över mig för att kolla på Sture som blir överlycklig att han också finns i sängen. Så jahapp upp och kissa honom igen (eller det straffet fick Pelle mohahaha!)
Sedan vaknade jag vid halv åtta av min mellankille låg i sin säng och grät. Så petade på Pelle så han gick till Oliwer och kollade läget. Han stannade där för att inte väcka minstingen.
Jag kunde inte somna om så jag tog en väldigt lycklig Sture under armen, som blev ännu lyckligare av att se Pelle och Oliwer i sängen. Och han gav Olli tusen morgonpussar innan vi tog morgonkisset.
Han morrade nyss åt Pelle när han kom hem i mössa och jacka, ja nästan skällde. Han skulle inte komma hit och tro något :) Men det var som bortglömt när Pelle frågade vad han höll på med. Då insåg han vem den långa konstiga mannen var.
Han ger många skratt och ja, det är som att ha småbarn :)
Kan nog inte vara nöjdare och vi har precis samma personlighet. Det är en mini me i hundform. Min sambo kan inte annat än hålla med.
Han gråter bara när han åker bil, det är rätt otäckt. Vi somnade på soffan tillsammans igår när chocken för både han och mig lagt sig efter att nu är det vi. Ett team.
Så när jag nattkissade honom och tänkte att nu sover vi hela natten så hoppades jag nog en aningen för mycket.
Vid två väcks jag av ett par gäddtänder i mitt gäddhäng. Jaha, upp och kissa. En mycket pigg Sture följde med upp och tanken på att sova var väl inte prio 1. Lite mat i magen och åter till sängen.. märker att han är orolig och inser: Det är bajstajm.
Så upp och ut i vardagsrummet. Där han busar runt med sig själv och attakerar sin älsklingfilt och försöker spöa upp den rejält, tills han inte kan hålla sig längre. Jag plockar upp hans lilla hög och Sture busar vidare.
För att sedan placera sig på dynan för att sova.
Jag tittade misstroget på honom och sa: - Du tror väl inte att du ska få sova här själv.
Så sov vi en runda till. Då vaknade jag av att någon ropar:
- Aj aj aj aj aj..AJ!
Jag vaknar undrar vad Sture gör med min stakars sambo och vart är Sture?
Han ligger jämte mig och jag petar på Pelle och frågar om Sture bet honom
- Nej en orm! Två gånger!
Smartisen Pelle böjer sig över mig för att kolla på Sture som blir överlycklig att han också finns i sängen. Så jahapp upp och kissa honom igen (eller det straffet fick Pelle mohahaha!)
Sedan vaknade jag vid halv åtta av min mellankille låg i sin säng och grät. Så petade på Pelle så han gick till Oliwer och kollade läget. Han stannade där för att inte väcka minstingen.
Jag kunde inte somna om så jag tog en väldigt lycklig Sture under armen, som blev ännu lyckligare av att se Pelle och Oliwer i sängen. Och han gav Olli tusen morgonpussar innan vi tog morgonkisset.
Han morrade nyss åt Pelle när han kom hem i mössa och jacka, ja nästan skällde. Han skulle inte komma hit och tro något :) Men det var som bortglömt när Pelle frågade vad han höll på med. Då insåg han vem den långa konstiga mannen var.
Han ger många skratt och ja, det är som att ha småbarn :)
Kommentarer
Trackback
